Eller så var det precis tvärtom. Jag och Johanna har spenderat hela långa helgen tillsammans men det räckte visst inte så i dag på lunchen rejsade jag in till favoritfiket och mötte upp henne för att äta stans bästa salladsbuffé. Hon satt mitt uppe i ”världens längsta blogginlägg” så jag plockade på mig den största salladstallriken ever under tiden. Vi fick sedan besök av en äldre och lite full (som han själv beskrev sig) man som protesterade väldigt mot alla våra tekniska prylar och sa att han hoppades att vi inte glömde bort att ta hand om varandra bland alla moderniteter. En fin tanke ändå. Innan jag skulle skynda tillbaka till kontorsstolen entrade Rebecca med son och fästman stället och jag fick snabbt gosa med finaste lilla Leopold som växer så att det knakar ♥

Nu ska jag åka på BM-besök och se om min egna lilla bebis växer som den ska. En bebis som inte alls ville vara social i helgen och mest gav sig tillkänna genom att orsaka jordbävning mot ryggraden och kickboxas när jag vaknade och gick och la mig. Nu däremot, när alla nyfikna är far away, ja då passar det att börja leva rövare igen, haha!