ovädret drog bort (under en liten ångestfylld stund på eftermiddagen hoppades jag ändå på att det skulle fortsätta så att hela kalaset skulle bli inställt) och jag och 49 andra från jobbet begav oss till hemstaden för årets blodomlopp. uppvärmningen var som vanligt som att stå intryckt i ett ciggpaket, det finns ungefär plats till att trampa på stället. att fläkta med armarna och härma de hurtiga friskisledarna finns inte på kartan. starten gick och jag hamnade så klart långt bak bakom trötta fotgängare och gåstavar som jag fick zickzacka mellan för att ens komma framåt. efter några hundra meter var det en flaskhals liknande den smala passagen i vasaloppet och tiden rann iväg medan jag försökte armbåga mig fram så gott jag kunde. resten av loppet rann på i jämn takt och det kändes faktiskt bra! trodde att min kära pojkvän skulle stå och heja på mig på upploppet så jag spurtade allt vad benen bar och svimmade i princip in över mållinjen. tror ni han stod där? jag förbättrade i alla fall min tid med lite över en minut och med tanke på ett par  ofrivilliga stopp så är det väl godkänt men inte mer än det. bananen efter målgången kan ändå ha varit den godaste jag ätit i mitt liv.

 bara för att jag sa att jag inte är ett fan av läppstift var jag tvungen att sätta på mig mitt red terra när jag kom hem. också det från clarins. tycker att det är grymt snyggt men använder det sällan eftersom jag tycker det är svårt att få det att hålla. har lite fobi för att bli så där rosa kring munnen, haha. jobbdagen flyter annars på och jag ska ta och kolhydratladda ännu lite mer för eftermiddagens blodomlopp (började dagen med en stor glass till frukost följt av en äcklig findus färdigrätt till lunch) genom någon sorts fika. en glass till kanske? förresten, det verkar ju bli perfekt löpväder lagom till eftermiddagen - störtregn och åska.