Så här såg det mestadels ut i Mång-vi-bo. Vi åt och drack och drack och åt och pratade och skrattade tiden däremellan. Det är otroligt att ett stort gäng människor där de flesta aldrig träffat varandra tidigare kan kännas som en enda stor familj på bara några minuter. I mitt huvud före avresa tänkte jag att vi lika gärna kan åka från fjällvistelsen som bittra fiender (någon har snarkat för högt, tagit någons ullsockor, druckit upp någons vin, ni vet…) som bra in ”real life-vänner”. Det blev så klart det sista och jag är så förbannat lycklig över att min väg genom cyberspace korsades av just dessa människor.