Är det nåt stockholmare är bra på så är det att vara snygga. Vart man än vänder sig ser man snygga människor. Alltså snygg-snygga, perfektionsnygga. Hemma i Jämtland räcker det ofta med att vara någorlunda välvårdad och foppatoffelfri för att klassas som ”snygg”. Idag kände jag mig rätt så stilig när jag strosade längs Hamngatan, på håll hade jag nog nästan kunnat komma undan som en tvättäkta stockholmare, men detaljerna avslöjade mig. Jag ska berätta vilka.
Det stod inte Marc Jacobs på solglasögonen, de kommer från H&M och jag fick dem för en femtiolapp. Kappan var noppig, kostade tvåhundra på rea för tre år sedan och dess innerfoder är numer obefintligt (för att hitta lägenhetsnycklarna i fickan får jag sticka ner armen ända upp till armbågen). Skorna var platta, sulan på höger sko sitter löst och den strass som en gång prydde spännet är nu ett minne blott. Strumpbyxorna hade maskor och jag önskar att jag kunde säga att väskan kom från Mulberry, men det gör den inte, min mamma fick den för flera år sedan genom en bokklubb och den är i äkta plast. Utväxten på håret är inte ”Ombre”-cool, den är bara råttfärgad.
Så näe, helt stockholmfierad har jag inte blivit ännu och lär nog hellre aldrig bli. Men med jämtlandsmått mätt ser jag ju helt okej ut, så jag väljer att se mig själv med en jämtlännings ögon. Hela världen blir lite vackrare då, inte bara jag.

På morgonkvisten behöver jag ofta lite extra uppmuntran, lite övertygelse om att dagen som väntar kommer att bli bra och att det faktiskt är värt att kliva upp istället för att snooza i flera omgångar för att sedan, frukostlös, rusa mot jobbet. På måndagar är uppmuntran ofta som allra nödvändigast och eftersom långhelgen förskjutit veckans första arbetsdag var det idag som jag behövde övertygas lite extra i den arla morgontimman. På min telefon kan man skriva meddelanden på alarmet. I morse använde jag hälsningen ovan. Lite egovarning, men precis vad man behöver när klockan ringer klockan sex. Sömnig snarade jag på mig skorna och gav mig ut på en morgonpromenad med musik i öronen och solen som värmde skönt. Lite god havregrynsgröt väntade när jag kom hem och efter en dusch visade det sig att det skulle bli en bra hårdag för fröken Stina också. En riktigt bra start på dagen som jag ska försöka se till att få ännu oftare.