Här ser ni en glad tjej. En tjej som är sjujävla glad över att ha klarat sina första högskolepoäng med bravur. Själv tyckte jag att jag skickade in halvfärdigt dravel som uppsats men läraren tyckte den var riktigt bra och vill använda den som exempel inför kommande kurser.
Jag stämplade ut vid ett och gjorde hoppsasteg hela vägen hem tack vare den underbara nyheten. Jag har firat med hämtsallad och författande av en packlista, i morgon åker vi!
/Fnizzigt_glad_tjejj_90
I söndags blev vi som sagt bjudna på middag, god tacos och trevligt sällskap. Det var inte enbart tvåbenta vid middagsbordet utan två fyrfotingar ville också vara med. På bilderna ovan ser ni lilla Nemo. Om jag någonsin, för en millisekund, skulle överväga att gå från hund- till kattmänniska för en stund skulle det vara på grund av denna krabat. Så oerhört charmig och speciell.
Vi åt inte bara mat och gosade med pälsdjur, det snackades också en del träning. De övriga i sällskapet har olika lopp att se fram emot till sommaren och hösten, tjurruset till exempel. Jag har ju rätt frekvent deklarerat här i bloggen att löpning inte är min grej men nu ska jag i alla fall vidga vyerna till lite fler typer av gruppträning. Jag och söndagens värdinna ska nämligen slå oss samman och svettas två gånger i veckan på ett annat Friskis här i stan än det jag vanligtvis går på. Det ska bli roligt med en träningskompis, dels för att det säkerligen blir roligare och dels för att pressen på att verkligen ta sig iväg blir större. Nästa vecka, efter Italienvisiten, drar vi igång med ”Dans Fuego”!
Som ni kanske kan se i bilden längst ned i det högra hörnet är min råttfärgade utväxt numer ett minne blott. Efter ett infall och en sväng förbi skönhetsavdelningen på H&M satt jag igår med färg i skallen. Förr har jag ständigt slingblekt håret med hätta när utväxten blivit outhärdlig men efter lite tips och råd av Emma så färgar jag istället utväxten mellan varven. Läs hennes ”Hår-inlägg” här.
Veckorna går så oerhört fort att jag inte riktigt tagit in att det är helg. Att nästa vecka endast bjuder på 2,5 arbetsdagar kommer troligtvis inte bidra till att veckorytmen återställs. Men jag är verkligen inte den som klagar på helg och ledighet – tvärt om!
I kväll är jag ensam och har nyttjat tiden med att klura på en uppsats som är sista uppgiften i distanskursen jag läser. Sista inlämningsdagen har kännts så långt fram att jag bara skjutit det framför mig. När jag i dagarna insåg att den måste skickas in på onsdag kände jag en släng av stress i kroppen, men nu tror jag att jag har det under kontroll. Det är en ”causal analysis” om 600 ord som ska skrivas så det är ju ingen roman direkt, vilket känns skönt. Titeln ska således vara en fråga som börjar med ”Why” och uppsatsen besvarar frågan. Eftersom kursen är i affärsengelska ska uppsatsen behandla ett ämne inom business, och såklart skrivas på engelska. Jag har valt att skriva om könskvotering till bolagsstyrelser, ett intressant ämne där det, i alla fall för mig, inte känns skälvklart vilken ställning jag ska ta.
Jag vet inte om pluggsnack uppskattas hos er som läser, men det är något jag tycker är roligt och saknar en del. Jag är ju en riktig plugghäst, egentligen.
Lunchpromenad. Gårdagens middag. Kvällens sysselsättning.
Instagram igår & idag.
Bilden längst ned till vänster i kollaget visar middagen jag svängde ihop igår, med en touch av Italien. Anledningen till valet av rätt är att det nästa vecka faktiskt bär av till Italien för en långweekend och det ser jag verkligen fram emot. Bilden bredvid föreställer mig idag iklädd endast denim, lite cowboyinspirerat sådär.
Howdy, ciao!
Är det nåt stockholmare är bra på så är det att vara snygga. Vart man än vänder sig ser man snygga människor. Alltså snygg-snygga, perfektionsnygga. Hemma i Jämtland räcker det ofta med att vara någorlunda välvårdad och foppatoffelfri för att klassas som ”snygg”. Idag kände jag mig rätt så stilig när jag strosade längs Hamngatan, på håll hade jag nog nästan kunnat komma undan som en tvättäkta stockholmare, men detaljerna avslöjade mig. Jag ska berätta vilka.
Det stod inte Marc Jacobs på solglasögonen, de kommer från H&M och jag fick dem för en femtiolapp. Kappan var noppig, kostade tvåhundra på rea för tre år sedan och dess innerfoder är numer obefintligt (för att hitta lägenhetsnycklarna i fickan får jag sticka ner armen ända upp till armbågen). Skorna var platta, sulan på höger sko sitter löst och den strass som en gång prydde spännet är nu ett minne blott. Strumpbyxorna hade maskor och jag önskar att jag kunde säga att väskan kom från Mulberry, men det gör den inte, min mamma fick den för flera år sedan genom en bokklubb och den är i äkta plast. Utväxten på håret är inte ”Ombre”-cool, den är bara råttfärgad.
Så näe, helt stockholmfierad har jag inte blivit ännu och lär nog hellre aldrig bli. Men med jämtlandsmått mätt ser jag ju helt okej ut, så jag väljer att se mig själv med en jämtlännings ögon. Hela världen blir lite vackrare då, inte bara jag.
Jag följer en del bloggar men är ute efter lite förnyelse i flödet. Vilka guldkorn till bloggar följer du? Har du kanske rent utav en egen blogg?
Tipsa mig, snälla! 
På morgonkvisten behöver jag ofta lite extra uppmuntran, lite övertygelse om att dagen som väntar kommer att bli bra och att det faktiskt är värt att kliva upp istället för att snooza i flera omgångar för att sedan, frukostlös, rusa mot jobbet. På måndagar är uppmuntran ofta som allra nödvändigast och eftersom långhelgen förskjutit veckans första arbetsdag var det idag som jag behövde övertygas lite extra i den arla morgontimman. På min telefon kan man skriva meddelanden på alarmet. I morse använde jag hälsningen ovan. Lite egovarning, men precis vad man behöver när klockan ringer klockan sex. Sömnig snarade jag på mig skorna och gav mig ut på en morgonpromenad med musik i öronen och solen som värmde skönt. Lite god havregrynsgröt väntade när jag kom hem och efter en dusch visade det sig att det skulle bli en bra hårdag för fröken Stina också. En riktigt bra start på dagen som jag ska försöka se till att få ännu oftare.
Solen värmer. Träden knoppar. Blommorna blommar. Det är fredag. Kroppen pirrar. Tess bebis har äntligen tittat ut. Långhelg väntar. Vilken underbar dag.
Tulpaner på borden & en gäspande ängel i gästrummet.
Morgonen inleddes med ett pass på Friskis, ett skönt sätt att starta dagen på. De senaste två veckorna har det varit lite si och så med träningen. Påskledighet, förkylning och andra dumma undanflykter har satt käppar i träningshjulet men nu börjar det rulla på lite smått igen.
Vi har båda tagit ledigt på måndag vilket innebär långhelg under Valborg. Den kommer spenderas på Gotland och vi åker med båten i morgon kväll efter jobbet. Det ska bli mysigt ock skönt. Trots att det inte var länge sedan påsken bjöd på många lediga dagar så ser jag fram emot en lite längre ledighet. Man behöver lite pauser emellanåt, i alla fall tills sommaren behagar sätta igång på allvar.
Hoppas ni också får en bra helg med något roligt att se fram emot 
I söndags var vi som sagt och såg Titanic på bio. Jag såg den för första gången och blev kär. Tänk att jag levt livet utan att ha sett Titanic! Jag som är en sån sucker för kärleksfilmer och kostymdraman. När jag var liten skrämde min lillebror mig när jag skulle börja se filmen. Han sa att Di caprio skulle åka in i båtpropellern och dö på slutet. Då vägrade jag fortsätta titta och har alltså sedan dess levt i ovisshet. Han dog ju inte ens av en propeller! Syskonkärlek alltså…
Jag grät några skvättar och har dagarna efteråt haft Celine Dion på repeat. Man kan säga att den gick hem hos mig alltså.
Igår bar det av till Cirkus för föreställningen ”Ljust och fräsht” med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. En föreställning som bland annat tog upp svenskars inredningsstil förr och idag och vilka signaler vi vill sända ut med den. Hysteriskt roligt var det och igenkänningsfaktorn var hög.
Ps. På väg till Djurgården igår väntade vi vid ett litet speciellt rödljus som ni kan se på den mittersta bilden. Kärlek i trafiken!