I juli förra året hade jag turen att få besöka orten Goathland i Yorkshire, England. Anledningen till visiten var att när min värdfamilj under den veckan undrade varför jag valt att spendera tre månader i just Storbritannien passade jag på att berätta om ett kärt barndomsminne.
När jag var liten spenderade jag mycket tid hos min farmor. Både under den egentliga ”dagisåldern” och efter skoldagarna i låg- och mellanstadiet. En stor del av min uppväxt skulle jag nog kunna påstå, för även som tonåring tog jag många promenader till farmor och umgicks i timtal.
Det starka barndomsminnet jag berättade om var att vi varje dag såg den brittiska serien ”Tillbaka till Aidensfield” eller ”Heartbeat”, som orginaltiteln är. Roliga rollfigurer, romantiska draman, brittisk dialekt, en mysig lokalpub och småbrott som löstes i varje avsnitt. En mysig serie som sådde ett litet frö i en liten Stina med en fantasi om att själv få svepa en pint på en brittisk pub (jo, tio år och med en längtan efter bira).
Värdfamiljen blev lyriska över min lilla historia eftersom ”Heartbeat” varit en söndagstradition i deras familj under många års tid. Vi bilade därför genom dalarna i Yorkshiredistriktet och nådde till sist den lilla byn Goathland där serien spelats in. Där fanns puben, där fanns garaget, polisbilarna och butiken. Jag fick till och med se skrotgården där byfånen Greengrass huserade i serien.
Jag är väldigt glad över att jag fick åka och se inspelningsorten men jag är snäppet gladare över att familjen jag bodde hos faktiskt tog sig tiden att ta mig tid och visa ett genuint intresse för mitt lilla minne.
Om någon annan känner till serien och vill bli lite nostalgisk finns introt att lyssna på och drömma sig bort till här.













