Det är ingen hemlighet att jag tycker om att skriva, det har jag alltid gjort. Som liten skrev jag ofta noveller hemma och bad sedan min lärare rätta dem. Ambitiöst kan tyckas, mina klasskamrater såg det nog som att jag smörade. Jag var redan på den tiden oerhört bekräftelsekåt så det räckte inte för mig att mina föräldrar och släktningar lovordade mina små historier, jag ville ju ha ett erkännande på riktigt, av fröken.
För några månader sedan hittade jag flera av novellerna och kan i efterhand erkänna att de inte var några litterära mästerverk, men jag kunde också konstatera att fantasibrist var inget jag led av i låg- och mellanstadiet.
När jag var femton år gammal fick jag ett kåseri jag skrivit publicerat i Svenska kennelklubbens medlemstidning ”Hundsport”. I USB-minnet som jag berättat om tidigare hittade jag det och tänkte att ni också skulle få läsa vad Stina, femton år, lyckades få publicerat under ”Minikåserier från våra läsare”.
Det finns ett myller av kampsporter idag. Karate, aikido och judo för att nämna några. Men har ni hört talas om den sport som ständigt utövas mellan våra fyrfota vänner? Hundido.
Arena: Ingen speciell arena krävs, det är detta som är så finurligt med sporten. Den kan tillämpas under matbordet, i hallen, i finsoffan eller varför inte på en äng bland högt gräs?
Klädsel: Kort är päls att föredra när den långa pälsen är utmärkt för motståndaren att ta grepp i. Vill du dock behålla din långa päls och ändå utöva sporten bör du öva upp din styrka och smidighet innan du möter en hund med kort päls.
Redskap: Vid vissa tillfällen kan en pinne, hundleksak eller annat föremål användas under matchen. Detta beslutar deltagarna själva. Dessa matcher utspelar sig oftast över ett större område och många löpningar förekommer så denna variant av hundido passar sig bäst för den uthålliga hunden.
Deltagare: För att hundido ska få kallas kampsport får endast två hundar deltaga. Det arrangeras dock inofficiella arrangermang där hur många hundar som helst får deltaga i en och samma match.
Tekniker
-Öronhängningen: För att denna metod ska kunna tillämpas krävs att du är mindre än din motståndare, är du större eller i jämnhöjd med din motståndare, se då ”örondragning” nedan. Öronhängningen går till på följande vis; Du gör dig redo för ett hopp när du har motståndarens huvud snett framför dig, då slår du till! Bit fast i örat och häng där tills du blir bortknuffad eller att motståndaren ger ifrån sig ett pipande ljud. Om det sistnämnda inträffar har du fått en poäng. Skulle det iställe vara så att du blir bortknuffad, gör dig redo för ett nytt hopp, ge dig aldrig!
-Örondragningen: Här gäller samma princip som vid öronhängningen. Bit ett hårt tag i örat och släpp inte förrän du blir bortknuffad eller motståndaren gnäller och du får poäng. Det som skiljer denna deknik från öronhängningen är att du inte hänger i örat utan att du sakta backar och på så sätt drar i örat.
-Lårbettet: Detta är en teknik som med fördel kan utövas som en skenmanöver. Du står bakom din motståndare och biter tag i låret, bit tills motståndaren blir irriterad och böjer sig bakåt för att bita dig. Då kastar du dig åt sidan (men håller fortfarande fast i ditt bett) så att hunden inte kan nå dig. När den då böjer sig åt andra hållet för att försöka bita dig därifrån släpper du snabbt bettet och går till i attack, här kan tekniker som öronhängningen eller örondragningen vara mycket effektiva.
-Nackskinnskastet: Denna metod är en sk. försvarsmetdod inom hundido. För att du ska få utt mest effekt av denna teknik bör din motståndare vara minre än dig. När motståndaren kommer för att ta ett hårt bett i ditt öra eller hals biter du snabbt tag i nackskinnet och svingar hunden ner på backen. Fiffigt va?
-Armknuffen: Detta är ett mycket effektivt knep att ta till om du är större än din motståndare. Det enda du behöver göra är att lägga armen över din lilla motståndare och helt sonika trycka ner honom. En väldigt enkel teknik, men ack så effektiv!
-Försvarssparken: Händelsen är följande: Du ligger på rygg och har motståndaren stående på alla fyra ovanför dig. Han biter dig flertalet gånger i hals och ansikte och du upptäcker också vilken avskyvärd andedräck han egentligen har. För att bli av med motståndaren böjer du då lätt på den fram- och baktassar och placerar dem under motståndarens kropp, sedan trycker du hastigt upp benen så att din motsåndare flyger av dig. Du kan då resa dig upp, men var snabb i det skedet så att du inte attackeras ännu en gång!
-Ryggtrycket: Det sk. Ryggtrycket går till på följande vis; du ställer dig på bakbenen och lägger dina framben på motståndarens rygg. Denna teknik är mest till för att du skall få ett mentalt övertag gentemot din motståndare, han kommer att känna sig underlägsen när du ”trycker ner” honom. Dessutom ser det ganska snyggt ut från åskådarplats!
Hur vinner man?
Hundidomatcher kan hålla på i timtal, ibland bara några minuter. Det är detta som är så fascinerande med sporten. Matchen avgörs inte förrän någon av deltagrna ger upp. De poäng du samlar under matchen kan dock vara avgörande, du tröttar då ut din motståndare och gör då denne mer benägen att avbryta matchen.
Jag hoppas att ni nu lärt er mer om denna otroliga sport och får upp ögonen för den, den utspelas mitt framför dina ögon, iallafall för dig som är hundägare! Till sist vill jag bara tillägga att denna sport ännu inte godkänns som kampsport men det är nog bara en tidsfråga….
