Har nyligen återvänt från en shoppingrunda i Farsta. Planen var att köpa lite pysselsaker, åka hem och ta en runda i löpspåret och sen spendera kvällen med knep och knåp. Men eftersom båda två deltagarna i paret här hemma (jag och karln alltså) åkte på någon form av pollenchock när vi klev utanför dörren och rev av garnaffären gäspandes med huvudet som i en gröt så ska vi istället snart ta en lugn promenad i det fina vädret. Sen ska jag sätta mig och göra armband. Inspirationen fick jag dels från Iamjo.se (som var veckans blogg på förstasidan förra veckan, missa inte de tipsen), jag tycker de med ringar var så snygga, dels från Stina som börjat knyta vänskapsband igen (”gamla härliga tider”-falshback på den). Så vi får se vad det blir. Vill ni se resultatet? Klart ni vill…
När det ska pysslas
2
Vi börjar med gryta på linser och kikärtor med smaksatt ricotta som jag bjöd
Ursäkta lite frånvaro men det har varit lite, eh, mycket. Avloppet skulle nämnligen rensas idag (det är spontant en bra idé när toagolvet förvandlas till ett turkiskt bad varje gång man dischar) och det kräver sina förberedelser. Vattenlåses måste liksom hävas med effekten att lägenheten luktar som en fiskkyl som tappat strömmen blandat med en rejäl bajsblöja (och inte från de söta nyfödda utan från en glupsk tvååring) och för detta behövs först en förmiddags mental peppning. Sedan är det viktigt att se till att man ligger rejält på plus när det gäller humör, så vi har unnat oss en väldigt god frukost, god lunch, pussar och kramar och ett skönt träningspass under förmiddagen. Då börjar man närma sig stadiet där man kan klara av vad som komma skall.
Mitt jobb är just nu en flyktzoon, typ alla kollegor slutar. Det i sig är mycket tråkigt såklart, jag har ju bara varit här två gånger i veckan (förutom på senaste då, nu är jag här mest hela tiden) men har ändå kommit in riktigt bra i gänget och vi har väldigt roligt. Men något annat som helt klart inte är bra med det här är all fika som dukas fram. Vi skulle lätt vinna VM i vetelängd och har nog moffat i oss några varv runt jorden av bullar, tårtor, kakor och andra mer eller mindre suspekta bakverk. Och det är väl ofint att tacka nej va? Bra!
Jag har som sagt inget gymkort. Istället brukar jag ta mina pass ute i det gröna (well, brukar och brukar – jag har ”tagit pass” i en och en halv vecka nu). Men när man parkerar bilen efter jobbdagen och det gröna bjuder på vädret på bild 1 så är det kanske inte det bästa gymmet i världen. Speciellt inte mina vanliga gräsmattor som på en regndag lyckats förvandla sig själva till sumpmarkerna i sagan om ringen. Så jag tog nödlösningen – dagislekparken på innergården. Med tre fullvuxna hyreshus runt om. Iförd skidjacka och mössa som skydd mot regnet. Med en handduk som underlag rakt på lervällingen vid sandlådan. Och där stod jag och hoppade hoppred (eller trasslade mest om jag ska vara ärlig) och flaxade med armarna och slet med mina armhävningar på knä och höll på. Jag svär att jag såg gardinerna fladdra till inne hos grannarna mer än en gång. Sicken entertainer jag är.
Recept nr 2 för veckan från Paolo Robertos 
När grannen mitt emot sitter och röker och ser ut som hon sålt smöret och inte ens fått några pengar i samma stund som jag kommer in från min löprunda – då kan jag erkänna att jag känner mig dubbelt nöjd. Men det var inte det jag tänkte skriva om.
Medan karln har fräckheten att lämna mig ensam i hela ett dygn och flyga och bo på hotell och få maten betald och sådant där (affärsresa, har ni hört något så löjligt) dansar partyråttan Johanna på bordet och bjöd hem några flickor på middag. Med tanke på den senaste tidens minirenoveringar såg dock hemmet ut som Drottninggatan den 23 december när jag lämnade det på morgonen. Och eftersom jag anade att det inte var förenligt med goda Magdalena Ribbing-manér att låta gästerna sitta granne med sticksågar och verkstygslådor och med halvfärdiga skoställ som stolar tog jag och städade efter jobbet innan gästerna kom. Till middag lagades sedan gryta på linser och kikärtor med smaksatt ricotta (mycket gott, recept kommer imorgon) och allt mellan himmel och jord avhandlades kring matbordet. Fullt upp med andra ord.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men kall morgonluft i trötta lungor efter en löptur är typdet bästa jag vet. Om ni fråga vem som helst i min närhet har de antagligen fått höra mig hålla ett brandtal om hur värdelöst löpträning är och ”om jag ska springa så ska jag ha en boll framför mig, annars står jag lika still som en femåring som vägrar lämna glassbilen utan glassbåtar”. Men sedan hände något. Hannas teori är att jag blev gammal (tack) för att alla gamla damer verkar gilla att springa. Och inte vet jag. Men nu för tiden studsar jag upp klockan 05.45 varje morgon och springer ca 2,7 km (inte jättelångt, men jag börjar faktiskt jobba sen) innan frukost och mår sedan hur bra som helst hela dagen. Och det finaste av allt är att med en kvart mindre sömn (så lite extratid krävs faktiskt) är jag mycket piggare.