På grund av risk för förfrysning av fingrar så var inte kameran framme hela tiden, det erkänner jag. Så detta var vad jag kom hem med i fotoväg (mig har ni ju redan sett). Ett gäng mer eller mindre oidentifierbara goggles-freaks och några som ser ut som de kom hastande från första bästa x-games. Så nu vet ni precis hur alla ser ut, right.
Jag förstår om föregående inlägg kändes som en tio timmar lång bilresa att ta sig igenom, sorry för det. I just got carried away. Nu har jag slutligen tagit mig den sista biten till Stockholm och har således avslutat mina 300 mil på tio dagar, och jag måste väl säga att jag är rätt sliten. Sömn har varit vansinnigt underprioriterat under helgen då det har varit mycket trevligare att umgås än att sova. Sjukt trevligt har det alltså varit, och jag tror alla håller med mig när jag säger att jag trodde det skulle bli bra med det blev tusen gånger bättre. Sen kunde ju ingen ana hur awsome jag skulle se ut i skoteroutfit, hö. Men nu är det back to reality med mörkstekt falukorv (inte mycket av falukorvsrosa kvar där inte efter att karln hade gått loss med stekpannan), makaroner och rårivna morötter. Till det har vi betalat räkningar och jag har fått känna på första månaden utan CSN eller en vettig lön. Kul kul. NOT.
Här ska ni få höra hur man får tio och en halv timmes bilåkande att kännas som inte mycket längre än en Harry Potter-film.
Man börjar med att säga hejdå till en underbar stuga med underbara människor i och därefter kan man sedan spendera ungefär en kvart med att sura. Sen inser man att det nu är tio timmar och femton minuter kvar och att sura inte är världens roligaste aktivitet, så man börjar ladda hem en frågesports-app på telefonen. Eftersom man antagligen befinner sig i närheten av ett fjäll när detta inleds har man endast edge-täckning, varför just app-hemladdning tar för evigt. Och under denna evighet kan man helt enkelt sysselsätta sig med att titta på när den blå ”hämtas-markören” sakta, sakta rör sig framåt. Ibland får man även lov att titta på vägen, eftersom ett stilla illamående börjar smyga sig på. När detta sedan är klart kör man förslagsvis två omgångar frågesport och vinner (rekommenderas helt klart) båda två. Därefter är det pit-stop i Vilhelmina med obligatoriskt resegodis-inköp. Medan man rullar ut ur ”stan” testar man tillslut om bilen i radion har fått nys på någon form av täckning, vilket den har. Så man går igenom slutet av digi-listan (med brus som en krydda till Idol-Moas låt) för att sedan avnjuta han Torehammars röst innan täckningen återigen går förlorad. Sen somnar man och bidrar till att ens medresenärer också får ha lite kul på resan. Någonstans i höjd med Strömsund vaknar man sedan till, konstaterar att man aldrig kommer bli pigg igen och somnar om. När man sedan är på väg att rulla in i Östersund vaknar man och propsar på ännu en omgång frågesport, som man såklart vinner.
Efter stop i Östersund där man dumpat halva sällskapet på tågstationen hämtar man upp sin mamma och sätter henne i förarposition. Därefter bär det av mot Dalarna där man sitter och spånar hejvilt i baksätet med en vän. Detta avbryts på ett effektivt sätt av att föraren hittar radio-teatern på P1, som inleder med en kvinna som skriker förlossnings-skrik på grund av tandont. När man bönar och ber om ett kanalbyte hittar radion endast P4 dansband som komplement, så en ansenlig del av resetiden spenderas ackompanjerad av Jannez, Hannez, och Wizex (eller vad de nu hette). Detta flyter på bra ändå tills det är dags för Larz-Kristerz, för det är uppenbarligen droppen till och med för den dansbands-älskande chaffören. I Sveg kan man sedan ta ännu ett pit-stop för att köpa risifrutti. Detta kan man till vännens stora förtret göra på OK, där vännen så går vilse för ”hon är ju en statoil-tjej”. Väl ute på vägen igen går man sedan igenom sin mammas affärsidé hon kommit på och spenderar sedan några minuter med att förklara skillnaden mellan en hemsida och hemsideadress. Sen blir man lite trött igen och meddelar sällskapet att man ska ”luta huvudet lite bara” och somnar på stört. När man sedan vaknar igen befinner man sig i fiendeland (Mora) och tar snabbt över chafför-posten för att i en rasande fart köra de sista milen genom skogen. Sen är man hemma, typ bara några abrakadabra senare.
Tillvaron.se med respektive (och Henning i Tess mage) befinner sig om någon mot förmodan skulle ha missat det i fjällen. Grönfjäll för att vara precis. Här är det väldigt mycket snö, väldigt god mat, väldigt många goggles, väldigt frusna fötter, väldigt mysig stuga och väldigt härligt sällskap. För att göra en snabb sammanfattning.
Dagarna so far har spenderats på skoter, och varför jag inte har sysselsatt mig med detta tidigare är ett mysterium i stil med varför Gargamel var så sugen på smurfarna. Det är helt magiskt. Men idag tar det slut och det är dags för avfärd med tio timmar i bil framför en, pust stånk och stön. Men jag kan väl ändå känna mig rätt nöjd med att jag har kommit fram till var i världen min framtida semesterstuga kommer befinna sig. Punkt.