När det ska pysslas

Har nyligen återvänt från en shoppingrunda i Farsta. Planen var att köpa lite pysselsaker, åka hem och ta en runda i löpspåret och sen spendera kvällen med knep och knåp. Men eftersom båda två deltagarna i paret här hemma (jag och karln alltså) åkte på någon form av pollenchock när vi klev utanför dörren och rev av garnaffären gäspandes med huvudet som i en gröt så ska vi istället snart ta en lugn promenad i det fina vädret. Sen ska jag sätta mig och göra armband. Inspirationen fick jag dels från Iamjo.se (som var veckans blogg på förstasidan förra veckan, missa inte de tipsen), jag tycker de med ringar var så snygga, dels från Stina som börjat knyta vänskapsband igen (”gamla härliga tider”-falshback på den). Så vi får se vad det blir. Vill ni se resultatet? Klart ni vill…

När man borde få klippa sig

När grannen mitt emot sitter och röker och ser ut som hon sålt smöret och inte ens fått några pengar i samma stund som jag kommer in från min löprunda – då kan jag erkänna att jag känner mig dubbelt nöjd. Men det var inte det jag tänkte skriva om.

Jag såg nämligen i spegeln att det nu börjar bli riktig kris på hårfronten igen. Det är slitet och spretigt men framför allt långt. Superlångt. I vägen mest hela tiden. Och det var ju ändå drygt ett halvår sedan senaste frisörbesöket så tiden är kanske inne. För typ tre månader sedan köpte jag en groupon-deal innehållande ett frisörbesök med tvätt och klippning och kur och styling och hela köret som jag nu har tänkt använda. Men när jag skulle boka för tre veckor sedan fanns första bästa tid den 30 maj. Typ en evighet fram alltså. Men jag tänker ju inte springa och betala dubbelt för frisörbesök så jag väntar. Får helt enkelt börja varje morgon med chocken när jag ser mig i spegeln. Man vaknar ju i alla fall.

När skalman inte har en chans

Saker man tydligen kan få ner i en inte alltför stor väska som man sedan konkar runt halva Stockholm med. Uppenbarligen allt från vin till tamponger till strumpor till parmesanost till pennfodral till svindyr ansiktskräm (vad stoppar de i, guld och gröna skogar?) och så vidare. Alla eventuella framtida ryggproblem har vi alltså redan rett ut.

När man uppdaterar läget

Jag sitter här med frukost överallt (har inte så bra bordsskick på morgonen) och försöker hitta en återförsäljare till darphin i Stockholm (en total omöjlighet) och tänkte att det var dags att uppdatera er på jobbsituationen. Jag fick ett jobb härom veckan förstår ni. Tadam! Det var ett jobb jag var helt övertygad om att jag ville ha – men som jag tackade nej till. Ni hör att det är menza-nivå här borta just nu. Och anledningen till att jag tackade nej? Att jag kanske får ett annat jobb. Menza var det. Detta jobb (som kan vara drömjobbet) ska jag i alla fall söka idag, så en och annan tumme från nu och några veckor framöver skadar inte. Tills dess jobbar jag i alla fall heltid på mitt nuvarande jobb hela maj ut, så ni vet vad jag håller på med.

Nu, off to work.

När man är långhårig

Titta, jag börjar få sådär långt hår så man kan ha en snyggt hårsvall med mittbena a la varenda modell i hela världen. Enda problemet är väl att jag inte passar i mittbena och att så fort mitt hår blir långt och svallande har det även nått bristningsgränsin i kvalitet och faller mer eller mindre sönder. Det är lite då man inser att man kanske ska klippa sig lite oftare än en gång per år. Hur som helst så köpte jag för ett tag sen ett erbjudande på groupon om en helrenovering för håret som jag nu tänkte boka in. Klippning, kur, styling och färg står på programmet och nu undrar jag ju – ska jag ta och bli lite riktig blondin igen? Eller mörk? Eller blandad? Rödhårig? Den som lever får se.

När I’m looking awsome

Strumpbyxan, knappast guds gåva till kvinlig snygghet i alla fall. Jag måtte ha skrämt slag på varenda granne när jag satt och åt frukost i stumbyxor uppdragna till brösten, bh och ett skatbo på huvudet. Varför undrar ni. Därför att en filtallrik och Johanna alltid slutar med fil på Johanna. Men innan jag gick utanför dörren fick jag i alla fall på mig en klänning. Så elektrisk att vi lugnt skulle kunna koppla in lite elledningar i den och sedan stänga ett kärnkraftverk.

Annars har jag en sådan där dag när jag ska sätta i ett papper i en pärm och istället tappar ut alla andra. Trots detta har jag en bra dag. Är på bra humör och så. Sitter och planerar för morgondagen när karln fyller år och vi ska ut på en födelsedagstur grande.

När han shoppade

Igår tog vi oss in till storstadens centrum för lite shopping. Till karln då. Det brukar mest bli så (och oavsett vem vi shoppar till är det alltid hans plånbok som får jobba). Men inte mig emot, jag som än idag önskar mig Barbies klädaffär i julklapp dör lite glädjedöden när jag får springa runt och raffa åt mig kläder att tvinga på honom. Han är lite mer kräsen än mina dockor men fullt övertalbar. Och när jag inte letade tröjor konstaterade jag att Stockholm bjöd på finväder och att NK hade snygga mattor. Bra dag alltså.

När man fick en klocka

Denna lilla skapelse fick jag av karln igår. Det är nog nummer tre i samma modell tror jag – fast den här var något lite dyrare innan rean. Så förhoppningsvis håller den längre, de tidigare har efter någon vecka tappat silverfärgen. Inte så snyggt. Hur som helst gillar jag att den är jätteliten och inte känns utan bara sitter där och talar om för mig hur sen jag är till grejer.

När man jobbar dagens outfit

Tänk er situationen när man vaknar på morgonen och det är den första dagen denna vinter när det snöar ymnigt. Sedan kan ni även föreställa er att det för första gången som de hundra meterna till tunnelbanan inte är skottade till perfektion (det snöar ju som sagt). Därefter sätter ni er in i Johannas huvud när hon ska välja kläder och beslutar er såklart för att välja klänning och convers. Men eftersom nyhetsmorgon har stått på hela morgonen har ni snappat upp att det är kallt (för att vara Stockholm då) ute så tar ni i alla fall dubbla strumpor (men inte ullstrumpor då, utan ankelsockor över ett par till bristningsgränsen tunna bommulsstrumpor). Sen gör ni er redo för avfärd. På väg ut genom dörren hindrar dock er pojkvän er på grund av att klänningen helt enkelt sitter ut och in.

Gör allt detta och jag kan tala om för er att de blåa vaderna och de förfrysta stortårna klart, tydligt och högljutt kommer konstatera att ”du är ett rikspucko, Johanna” när man anländer till jobbet.