Ett galet isigt Stockholm vaknar
Om ni skulle undra var jag har varit det senaste dygnet så kan jag meddela att jag inte varit på någon makalös resa till Maldiverna i alla fall. Nä, jag har varit på jobbet, på gymmet, i sängen, på morgonpromenad, på knä nerför en isig backe i skogen, på jobbet, på Ica, i köket och sedan klockan åtta nu ikväll i soffan framför Sveriges mästerkock som ändå är ett riktigt underhållande program. Sen poppade jag popcorn och åt dem.
Nice.
Tänkte bjuda på ännu en liten glimt av hemmet och några, som jag tycker, roliga små detaljer. Och jo, det är en massa magasin på hög (jag vet, orginellt så det förslår) men titta inte så mycket på dem. Titta istället på de fula små mini-babushka med ett inklippt ansikte på en (för mig) random baseboll-spelare. När vi snurrade runt som förvirrade höns på en väldigt stor parkeringsplats utanför en ännu större stadio för att försöka få reda på när kvällens basebollmatch skulle börja träffade vi en dam som med glädje gav oss två dockor föreställande hennes favoritspelare när vi meddelade att vi aldrig varit på en sådan här match tidigare. Skönt minne. Sen kan vi titta på bilen, som är en födelsedagsgåva till karln min. Han gick och tjatade om att han ville ha en bil, så då fick han en. Rätt model och märke också, skalenlig och allt. Bra flickvän. Sedan skymtar ni mina lurviga dalahästar och random ljusstakar, men de är inte lika roliga som dockorna och bilden.
Älskar mina lite korky stuff.
Så som jag är, glad och så.
Damen ringde tillslut och jag fick resultatet på mitt personlighetstest. Testet gick till så att jag svarade på 200 påstående i stil med ”jag ler ofta” med svarsalternativen ”ja”, ”nej” eller ”typ kanske”. Från allt detta satte hon min personlighet på pricken – både styrkor och svagheter. Sjuk känsla att någon som man träffat i trettio minuter ringer upp en och talar om för mig precis hur jag är.
Så det jag gör nu är att vänta. Och skriva mer ansökningar såklart.
För någon vecka sedan snöade jag in på en lägenhet på hemnet. Ett redigt renoveringsobjekt på Kungsholmen som, enligt min fantasi efter att ha studerat bilderna, kunnat bli hur fin som helst. Så vi gick på visning i söndags. Inte för att vi har råd att köpa i dagsläget (eller på en bra tid framöver) men vi tänkte att det alltid kunde vara bra med visningserfarenhet. Och eftersom en annan fin lägenhet en gata bort skulle visas samma dag samma tid gick vi dit också.
Och vi kan ju konstatera en sak. Att hitta drömboendet kommer bli ruskigt svårt! Det underbara renoveringsobjektet hade utsikt rakt in i en gul betongvägg så det kändes som om man befann sig i ett skafferi. Den andra lägenheten var helt underbar – bara det att det inte gick att möblera den. Så vi har det nog rätt bra här där vi sitter just nu!
I fredags mötte jag upp Karin och snyggingen kajo för en promenad runt halva söder. Vacker omgivning, härligt sällskap och en avhandling av livets små och stora ting är precis vad man behöver för att komma på banan igen efter nervösa bussresor till intervjuer och utebliven morgonpromenad.
Och apropå morgonpromenad blev den inte av idag heller, men eftersom jag tydligen inte slutar sex idag utan tre (koll är mitt andranamn som ni vet) kompenserar jag med att åka till gymmet efter jobbet med avsikten att svettas brutalt mycket.
I fredags var jag på någon form av arbetsintervju. Hur det gick har jag absolut ingen aning om, men jag ska få ett samtal idag med resultatet på personlighetstestet (?) jag gjorde – och tror ni jag väntar eller. Hon skulle ringt vid nio, men ringde och sa att hon inte kunde då så istället blir det ikväll. Och jag som bara ville få det gjort. Så nu ska jag iväg och jobba och sitta och tänka på det där hela dagen. Usch och fy.
Annars känns det väl sådär bra med livet just nu. Arbetslöshetseuforin är redan över och nu vill jag ha ett riktigt jobb så jag slipper den här ”väntan” på att allt ska bli på riktigt. Men jag har ett jobb och är mäkta glad över det, nu ska jag bara hasta dit också.
We go on.
År tre började med att vi skulle lära oss ekonomi och vi satt således (tillslut) och slet vårt hår dagarna i ända. Jag och skäggfredrik höll ihop och jag fick underbara blommor som gjorde astmaallergiker sjuka på en halvmils avstånd (men det brydde ju inte jag mig om). Sedan var det 50/50 som tema på middag och om jag får säga det själv lyckades vi rätt bra med vår idé.
Det här året bar det av på sista-minuten till Cypern där vi lekte vattengymnastik och mest låg och sov efter ekonomikurserna (bara för att komma hem till den värsta kursen på hela utbildningen). När vi kom hem skulle vi på middag i vita kläder, vilket kändes bra med tanke jag att vi konstant legat i solen en vecka innan. Därefter var det återigen dags för århundrades domarmiss, när vi (alltså ryska konståkningslandslaget anno 1982) inte vann bäst utklädda. Och när vi inte var utklädda eller utomlands hade Skäggfredrik besök av en galen okänd grannkatt som smög in varje gång balkongdörren stod öppen.
Året spenderades även som ekonomiansvarig i affärsjuridiska föreningen vilket ledde till en del pyssel. Sedan blev det mycket umgänge med gänget, ibland på inflyttningsfest när killarna ”tittade på musikvideo för låtens skull” (jo, tjena) eller när vi tog ett dygn ute i Carolines torp där vi sov framför sprakande brasa. Annars spenderades året mest tillsammans med han med stort H framför typ skidor och söndagsrepriser. Och jo, det här året pluggades det en hel del.
Eftersom jag inte sett de andra deltävlingarna i melodifestivalen så hoppade jag över gårdagens också, trots att mitt älskade Leksand stod som värd. Jag ser finalen sen istället. Så vi tog och gjorde varma mackor (kanske min favoritmåltid av dem alla faktiskt) och spelade TP (och jag vann, med en rejäl dos tur (förutom när jag halvskrek att yatzy normalt spelas med två tärningar då)) och åt skruvar och tittade på de fina tulpanerna karln fick som avtackning på jobbet och tittade på film. Twilight film nr 3 (och vad mina känslor för Bella är kan vi ta någon annan gång – men vi kan väl ändå konstatera att det hade varit kul att gifta sig med den man som faktiskt får dig att le en enda gång).
Hur som helst en underbar kväll.
…och fick en annan
Jag har haft besök av vackra Stina här på förmiddagen. Hon har tvingats att ge sig på prinsesstårtan (kul grej det där, en tårta man bakar försvinner inte av sig själv utan man måste liksom äta upp den…) och fått hänga se i förrådet gud glömde i verkligheten. Men mest av allt har vi sysslat med ett litet fotoprojekt som förhoppningsvis blir bra och som ni då såklart ska få se. Nu blir det en kopp te och Vinterstudion på tv, jag kan inte riktigt förstå hur livet ska bli när vintersäsongen är över. Vad gör man då på helgen?