Dags för lite mer Kina va? Minns ni att jag var där, känner spontant att jag inte alls tjatat tillräckligt. Men ni minns kanske den där vandringen vi gjorde först.
Den där vandringsleden längs Tiger Leaping Gorge används dagligen av Naxi-folket (en minoritetsbefolkning i Kina som tydligen uttalas Nashi, fast man (jag) absolut propsade på att utala det Naksi), så medan vi gick stötte vi bland annat på herdar och medföljande getter typ överallt. De hade en ruskig pli på de där djuren, skrek och stojade och såg till att getterna inte avvek en tum från den tänkta vägen. Tills en dag då getterna blev omkörda av en lastbil med en person på taket (?!?) och fick gå ner i diket (jo, vi vandrade på en bilväg i någon kilometer). Då missade den söta tantherden en get som glatt stod kvar i diket och glufsade i sig av varenda buske han hittade. Men vi såg han. Så vi sprang ifatt damen, knackade henne på axeln och uttalade de bevingade orden ”there’s one left”. Damens svar på det var att inta formen som ett frågetecken och visa upp ett leende som fick Mona Lisas leende att verka glasklart. Så då fick man helt enkelt ta fram språkkunskaperna man har där långt bak i hjärnan och som man lärde sig någongång vid två års-åldern och glad i hågen tala om att ”one (ett pekfinger upp) bäääää (med vibrato på ä:na) there (med pekfingret viftande bakåt mot diket)”.
Och jag skulle gärna säga att det var detta som gjorde det, men när jag pekade bortåt så kom geten faktiskt lunkade själv – vilket antagligen fick henne att förstå lite bättre. Och då blev det fart på tanten som raskt sprang och hämtade den numera dubbelt så tjocka geten medan hon sa en massa saker på kinesiska. Vi lyckades inte urskilja ”tack” som vi faktiskt hade lärt oss (och som var det enda vi lärde oss…), men vi tänker ändå tolka det hon sa som tack. Hon kan ha sagt att man inte ska lägga sig i andras business också (jag kunde i och för sig inte höra ”business” heller) men vi ansåg ändå att vi gjort en god gärning och traskade vidare.
