I dag körde jag två pass. En timme pulsspinning och en timme gym. Jag älskar min kropp just nu, den lyder minsta vink och återhämtar sig grymt fort. Bara att njuta medan det är så.
Jag är ruskigt noggrann med att fullfölja det jag planerar – alldeles särskilt inom träning. Din kapacitet sitter inte i musklerna, det sitter innanför pannbenet. Jag är dålig på att skriva ner något träningsschema men snurrar runt på muskelgrupperna och övningar i ett ganska utstuderat mönster.
Innan jag kommer till gymmet bestämmer jag vad det blir för dagen (låt dagsformen avgöra), villa övningar och vilken intensitet. Om jag bestämmer att jag ska göra hundra utfall då slutar jag inte på 88. Ska jag göra springa fem kilometer så slutar jag inte på 4,82 av den enkla anledningen att man sabbar hela tänket om man gör såhär. Hur ska din kropp orka genomföra saker om inte ens ditt huvud fixar det? Stå vid den där jävla skivstången och för ett utfall i taget tills du gjort dina hundra, jogga så sakta så klockorna stannar tills du sprungit dom där fem men vad du än gör – avbryt inte.
Det ligger i min natur att tänka såhär, jag mår dåligt om jag inte gör saker ordentligt. Men tänk på det här och kom ihåg att det sitter i huvudet – det lär ju inte vara en slump att Brynäs hyr in en mental coach och dom vinner SM-guld… Just sayin’.
