För det är ingen vanlig dag

Första dagen på nya jobbet och konstaterar att det blir en lite större utmaning än jag väntat. Men jag är all for utmaningar trots massiv korvstoppning just nu. Svängde förbi födelsedagsbarnet efter jobbet och fick leverera både ett litet paket och en kram i utbyte mot gudomlig tårta.
Nu är det bara två arbetsdagar kvar innan vi tar långhelg och åker till fjälls igen. Det ser ut att bli sol jag tar sikte på renfäll på fjälltopp från morgon till kväll. Ska väl klämma in lite middagar och spel också förstås. Och bastu. Och snörull. Och Varm & Kall. Och… ja, fjällen helt enkelt.

Livet kanske löser sig ändå hörrni?

God middag säger jag även fast klockan bara är kvart över tio. Min klockan ringde strax efter fyra i morse så efter några få timmar och ett möte på jobbet så har jag helt sonika slutat för dagen. Och kanske för gott om man ska hårddra det – i morgon börjar jag nämligen på nya tjänsten! Riktigt peppad och God knows att det ska bli skönt att få en heltidslön igen.

Solen lyser här i Östersund, jag är hem och har stekt upp lite rester och tagit igen mig i soffan ett par minuter. Tänkte brassa iväg till badhuset och spendera några timmar där. Förutom en eller två kilometer simning (Vansbrosimmet ni vet?) så siktar jag också på en väääääldigt lång bastu.

I dag är en annan dag

Helgen har passerat i sakta mak. Igår var, som ni sett, en väldigt tung dag och så är det ibland och jag accepterar att det kommer att vara så. Förmodligen resten av mitt liv.
Tack och lov har den här dagen bjudit på det helt motsatta – ren och skär glädje. Det är många faktorer som spelar in och jag ska inte gå in på detalj men kan säga som så – det är många bitar som till slut fallit på plats. Och sen den lilla detaljen att jag fått ett ”nytt” jobb. Eller ja, jag har fått ett vikariat inom samma företag jag jobbar fast med helt andra uppgifter och det känns så jävla bra. Nu kommer det bli pussel deluxe eftersom jag går upp på 100% på jobbet igen, har fortfarande 50% skola, ett par procent ideellt arbete och sen träningen och kanske lite fritid? Hur som, känns jättebra och jag känner mig så väldigt vuxen som nu har en tjänst som både innefattar eget skrivbord, tjänsteresor och möjlighet till jobb hemifrån. Ska se till att fira ordentligt i helgen.

Nu ska jag krypa ner i soffan och se film. Eller ja, jag ska sätta på en film och somna i soffan.

Om sanningen

Om sanningen ska fram så låtsas jag att han inte har dött. Jag slår undan tanken så fort den kommer attackerande om dagarna och tänker att jag tar det sen. Men när sen kommer så maler jag käkarna, precis som han gjorde, och byter riktning. Om sanningen ska fram så ser jag honom ligga på båren, iskall, v a r j e  n a t t  och det skär i mig som ingen annan känsla jag upplevt. Jag hör min syster panikgråt och hur hon kippar efter andan, märker att hon har klämt min hand så hårt att jag inte har känsel i den och ser hur hon drar handen genom hans hår och hennes tårar droppar i hans panna. Vi stirrar apatiskt på hans bröst i en timme, tittar upp på varandra och säger i kör ”visst rörde det sig?” emellanåt. Då förstod jag vidden av ”hoppet är det sista som lämnar en”.

Om sanningen ska fram så har jag inte öppnat påsen med kläderna som luktar pappa. Men jag har printscreenat vår sms-historik och sparat på fyra olika ställen. Jag har bara lyssnat på mobilsvaret en gång men jag kan spela upp det i huvudet när jag vill och jag brukar läsa bibelorden han strukit under de dagar jag känner mig stark nog. Om sanningen ska fram så funderar jag varje dag hur jag ska ha råd att köpa tillbaka hästen från nya ägaren och om vi gjorde rätt med katterna. Om sanningen ska fram så längtar jag mest av allt just nu till att My ska bli tillräckligt gammal för att förstå så jag kan få berätta om hennes morfar. Om hur vi vart ovänner första gången han träffade henne för att jag, i telefon, sa att ”My är min!” och han sa ”Nej, hon är min!” och det gick så långt att vi vart ovänner på riktigt och storasyster ba: ”Eh, fast… hon är ju faktiskt min dotter?”. Och jag hoppas så innerligt att My har ärvt pappas (brist på) humor. Det kan bli svårt att kommunicera framöver annars. Om sanningen ska fram så känns det som att alla tror att stormen är över, att jag ska må bra nu, när jag egentligen behöver stödet mer än någonsin…

Om sanningen ska fram så letar jag tecken från dig varje dag. Ett knak i en köksstol, en skugga, en vindpust… Varje gång jag går och lägger mig ber jag tyst att det här ska bli natten jag får träffa dig i drömmarna men det blir aldrig så. Om sanningen ska fram är det helt enkelt en jobbig dag idag.

Before I kick the bucket – del 1

Jag lider inte av någon åldersnoja direkt, däremot lite stressnoja – hur ska jag hinna med allt jag vill göra? Förutom hundra ungar, underrättelsetjänst, massor av resor och sekelskifteshus på landet så vill jag hinna med sjukt mycket annat. Här är ett urval ur min ‘bucket list’. Klicka på bilderna för att komma till källan.

Taj Mahal

Världens sju nya underverk vill jag verkligen se. På bilden ovan är det Taj Mahal men det jag ser mest fram emot är nog kinesiska muren.

Skydive

Fallskärm.

007 Golden Eye Bungee Jump

Bungyjump. Gills inte i någon lyftkran på valfri festival eller turistort utan det ska vara i det vilda och med vattendrag under.

Shark Cage Diving

Min högsta önskan och har typ varit så länge jag kommer ihåg – simma med hajar. Älskar hajar.

Cruising in the Mediterranean

Åka på en kryssning på ett löjligt stort fartyg i flera veckor.

Revelstoke_2_Mountain_AdventureBo utomlands igen. Just nu är vi, kanske lite otippat, överens om Revelstoke. Den som lever får se.

That feeling

Här var det fredag! Klev av dagens arbetspass vid lunch så jag har redan hamnat i helglunk. Var iväg och tränade en snabbis och nu sitter jag och väntar på att gratängen ska bli klar. Planen är att äta soffmiddag i morgonrock, se På Spåret-finalen och sen tvinga maken genom någon av alla tjejfilmer jag vill se. Allt i samkväm med en flaska äppeldryck från Coop, en påse godis, ett duntäcke och med varm katt på magen. Det är städat, tvättkorgen är tom, kylen är fylld osv osv etc etc. Alla förutsättningar för en kväll i framstupa soffläge kan man väl summera det hela med.

Go hard or go home

Här sitter jag, har suttit ett bra tag och lär nog sitta tills jag kliver på jobb kring middagstid. Den här veckan är slammed och jag verkar inte direkt ta på mig mindre saker vad tiden lider men jag tror inte på begränsningar. Är det något jag lärt mig sista halvåret så är det att jag förmodligen aldrig ”bara” kommer att jobba, varför skulle jag när jag hinner med att båda träningssatsa och förkovra mig i högskolestudier samtidigt? Never settle for less, lata inte och känn för helvete inte efter. För att citera min storebror när vi lekte pyromaner i påskas – it’s better to burn out than to fade away. Just så.

Back to biz.

 

Hycklare

Jaha, såhär ser min frukost ut för dagen, haha! Inte så mycket fullkorn och protein över den tallriken direkt! Nåja, jag tänkte bara uppmuntra alla att istället för att köpa ogräs och karameller med tillsatser till varandra så kan man skicka ett sms till Hjärt-Lungfonden och skänka en slant till forskningen. Pappa dog i hjärtinfarkt och all forskning som kan bidra till att någon annans pappa överlever tycker inte jag är något att tveka på. Alla hjärtans dag, inte sant? Sms:a HJÄRTA 50 till 72901 och skänk 50:-.

Nu ska jag ta mig genom snöyran mot gymmet, jobbar kväll hela veckan så jag har den stora förmånen att få träna dagtid – älskart!

Ambitiös, känner inte efter och är jävligt tjurig

Fick världens finaste komplimang på twitter häromdagen – ”är hon människa eller maskin?”. Och när jag börjar tänka på det, jag har det faktiskt rätt intensivt just nu (och senaste typ halvåret). Jag jobbar vanligt jobb och jobbar funktionärsjobb, pluggar, satsar hårt på träningen och har dessutom rätt mycket tidskrävande saker som jag håller utanför bloggen. Sista tiden har det börjat lugna ner sig lite, jag har inte behövt plugga hela helgerna och har kunnat se någon serie på kvällarna. Men still – jag har kanske en timme ”oplanerad tid” varje dag. Det är inte mycket och hur man då gör för att leva funktionsdugligt trots att man har en miljard saker att hålla vid ytan? Jo, man planerar!

Jag lever utifrån min kalender (Moleskine trogen sen två år tillbaka – bäst!) och allt planeras in. Inte bara när jag jobbar, när eller hur många timmar som ska pluggas av vad och vad som ska tränas den dagen utan också typ vardagsbestyr som tvätt och handling. Är det t.ex. för tidigt för att boka ett pass på gymmet så skriver jag in i kalendern när jag kan boka det. Middagar, alla deadlines i skolan, födelsedagar osv osv.

Jag inser att jag låter helt bananas men när man varken vill tumma på jobb, skola, träning eller samliv så är detta enda sättet att få till det. Och det funkar – jag har A i betyg i de flesta kurser jag läst, jag har haft en(!) sjukdag på 36 månader på jobbet och träningen funkar ju uppenbarligen också. Så, sammantaget – köp en kalender och skriv ner ta mig faan allt.